Konkurs – en möjlighet eller mardröm?

8 års, i princip, dagligt byggande och arbete är över. Slut. Familj och släkt har än så länge klarat sig från Covid-19 men bolaget föll offer. Konkurs. Större satsningar under 2019 i vad som visade sig bli en utsatt bransch under pågående pandemi gjorde det ohållbart. En månad har gått, det är sorgligt men det är också definitivt. Från den dagen vi lämnade in konkursansökan har jag haft två vägar, antingen så går jag ur det här med högt huvud, ser till att hjälpa konkursboet få till bästa möjliga avslutning och lösa det så att så få kunder som möjligt drabbas samtidigt som jag själv lär mig nya saker och blickar framåt mot nya möjligheter. Eller så lägger jag mig ner platt, dör, och tycker allt är piss – ser mig själv som ett offer.

Man behöver inte alltid förlåta men det är viktigt att acceptera. Det har hänt. Det går inte att få ogjort. Oavsett om det gäller en relation, handling, allmän händelse eller konkurs. Den tid som passerat är förbi – den är över. Om jag lägger min energi på att vara arg så är det ingen annan än jag själv som kommer att må dåligt. Om jag väljer att acceptera, lägga det i min ryggsäck och dra lärdom kan jag gå vidare och använda kunskapen under resten av mitt liv.

Det är med stolthet jag kan säga att varenda enskild kund fått ett erbjudande som har löst den situationen dom hamnat i – ca 94% har tagit den. Dom andra valde att gå egna vägar. Konkursboet i sig har fått all info för att slutföra processen och har flera gånger tackat för gott samarbete och konkursutförsäljaren utbrast ”Jag har aldrig under mina 20 år i branschen sett en sån väl utfört lista och detaljerad planering , det här har ni sparat konkursboet massor av pengar på”. Trodde att människor i konkurser ville hjälpa dom som kommit i kläm men tydligen så är den vanligaste lösningen att stoppa huvudet i sanden.

Samma dag som vi satte bolaget i konkurs ringde vi runt till leverantörer och kunder. Vi ville att dom skulle få informationen om oss och inte en anonym konkursförvaltare. Jag var rädd, hur skulle dom reagera? Vissa (leverantörer och företag) hade ju trots allt bränt sig och förlorat pengar, det ska jag inte sticka under stolen med. Ingen blev arg, ingen blev sur – alla visade istället upp en sida av omtanke. Samtalet jag minst såg fram emot att ringa, det som skulle göra som mest ont slutade med ett jobberbjudande. Från en dag med konkurs mitt i rådande Coronapandemi och begynnande massarbetslöshet i landet till nästa dag med 4 jobberbjudanden framför mig.

En lördagsmorgon, en vecka efter konkursen, satte jag mig här hemma vid köksbordet där jag sitter just nu och skrev ner alla mina idéer jag haft, alla jobberbjudande, alla projekt jag skulle ha tid för nu på ett papper. Nu hade jag 5 erbjudanden om jobb och 17 egna idéer om olika projekt jag kan förverkliga och då har jag inte ens börjat söka aktivt.

Det har nu gått lite över en månad sedan dagen, jag har lärt mig otroligt mycket under den här tiden och jag har jobbat minst lika hårt som tidigare för att komma hit. Nu lämnar jag konkursen i min ryggsäck med högt huvud och lätta axlar. Jag kommer att ta mig an 2 uppdrag på timbasis efter egen vilja, 3 egna projekt och eventuellt ett par distanskurser på universitet i höst. Detta gör att jag kan ta lite spontandagar hemma med familjen och senare under året eventuellt lite pappaledighet.

Sa jag förresten att min sambo är föräldraledig mitt i allt detta? Livet tar sina vändningar, lyft blicken och håll koll på din andning så att du kan surfa med vågorna istället för att enträget jobba emot dom. Din inställning förändrar ditt liv mer än vad någon extern situation någonsin kommer att göra.

Vad hade hänt om jag valde den andra vägen, om jag hade lagt mig platt och sett mig själv som ett offer?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *