Hemma följer vi månadsvis lillemans utveckling på två ställen, i verkligheten och i appen preglife (som vi förövrigt tyckte var kanon under själva graviditeten). Jag tycker personligen att utvecklingsfaserna är ganska svåra att följa, ibland tänker man att ”oj, det där har inte hänt än” och nästa steg tycker man hände för 2-3 månader sedan. Nu har vi i alla fall kommit till ett tydligt steg där herrn här hemma har börjat bli blyg.

Från den dagen han föddes fram tills i mitten av förra veckan har han varit supernöjd i vilken famn han än hamnat men det fick ett tvärt slut. Det började med lite nyfiken blyghet på mammas eftermiddags dejt med en kompis, tilltog under babysimmet för att nå kulmen på lördagskvällen när farbror och sambo var på besök. Skrikgråten studsade mellan väggarna i lägenheten om vi inte höll honom i vår famn och kom vi för nära gästerna så såg man hur läppen började darra innan nästa gråtattack skulle bryta ut- hans sätt att säga ”välkomna till oss!”.

Skam den som ger sig, sakta men säkert började tryggheten komma tillbaka och när han insåg att gästerna inte var så farliga trots allt vågade han sig fram och klättra på dom – innan han till sist somnade i farbrors knä.

Detta är dem första tecknen på blyghet vi noterat och än så länge trivs han lika bra hos pappa och mamma. Mammighet och pappighet dyker väl upp i nästa fas även om vi gärna skippar det helt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *