En pojkes huvudvärk

Från den dagen lilleman förstod att han kan sätta sig upp själv har huvudet otaliga gånger dunsat i golvet. Från början var det ganska handlöst och med tiden har han hittat tekniker för att falla mjukare och landa bättre, det gäller även fallen från stående position. Vi märker att fallen ökar med tröttheten, när han inte sovit på många timmar så fuskar han runt hörnen på borden, är inte beredd på att stolar flyttar sig osv. Igår kväll så dunkade han i ordentligt från knästående. Eller rättare sagt, smällen blev ordentlig, fallet bromsade han ändå som vanligt tycker jag. Vi konstaterade att det var personligt rekord i smäll om det nu skulle vara någon form av merit. Frågan som dök upp hos mig var ”när ska man bli orolig?”

Eftersom han reagerar direkt på smällarna med gråt så finns ingen större anledning till oro som jag tolkar 1177 men när det som igår smäller precis innan läggdags och han är trött redan innan så är det svårt att hålla honom vaken för att kolla läget kommande timmar. Och med en sambo som är expert på ”tänk om” scenarion så kommer ändå tankarna om det är läge att bli orolig denna gången lite då och då. Tillräckligt orolig blev jag i alla fall för att vakna några gånger under natten för att höra dom båda småsnarka i kör. Antar att det kommer vara så kommande 20 åren…


Fick i uppdrag att undersöka om en gångväg var barnvagnsvänlig eller inte på morgonens löprunda, sagt och gjort. 13,66 km blev det i strålande morgonsol.

Dag 7 av 31 (22,58%)
Distans 87,80 km av 310km (28,32%)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *