Att bli och vara Pappa

När blev jag pappa och vem blev jag pappa till? På pappret blev jag pappa och vi föräldrar på ett specifikt datum, ett exakt klockslag, till en pojke. Det har nu gått lite över ett halvår sedan den dagen vår son föddes och jag kan i vissa lägen fortfarande ha svårt att identifiera mig som pappa och förälder. Missförstå mig inte, jag älskar rollen och skulle inte byta bort det mot någonting men pappor i min värld är vuxna människor, lite äldre, ofta lite tråkigt ansvarsfulla.

Hemma har dom kärleksfulla smeknamnen nästan helt ersatts av Mamma och Pappa, till och med när vi pratar med varandra, och det känns helt naturligt. Här hemma är jag pappa och det blev jag inte den dagen vår son föddes, det blev jag den dagen stickan visade ett plus. Fraser som ”Kom till Pappa” och ”Var är Mamma?” duggar tätt och känns lika självklara som ketchup på makaronerna.

Det är kanske så att min egen far tillsammans med mina barndomskompisars pappor får ta skott för bilden av den där gamla gubben som tog ansvar. Inte för att dom aldrig var med oss och lekte och hade skoj tillsammans, men som barn lärde vi oss och satte en stämpel på hur både en mamma och pappa är. Och nu är jag där själv, placerad i den roll som min son ska identifiera order Pappa med.

Det är framförallt när frågorna om barn kommer i arbetssammanhang och bland vänner som det är svårt att identifiera sig som pappa, som den äldre tråkigt ansvarsfulla personen. Som min bild av förälder som liten. Jag är ju samma person nu som innan i dessa sammanhang (undantaget den där sista ölen som inte blir av…) och inte vad jag såg min pappa som som barn.

Kanske är jag bara lurad på ordet pappas betydelse från barnsben. Jag är inte en vuxen och tråkigt ansvarsfull pappa i den vuxna världen men jag kommer alltid att vara det i barnens värld. Jag är en lekfull och barnslig person som blev pappa från samma sekund som jag visste att han fanns i sin mammas mage. Men samtidigt hoppar jag ju oftast över den där sista ölen – precis som en tråkigt ansvarsfull vuxen person…

Så vem blev jag pappa till? Jag kan alla hans namn, men vem han är funderar jag fortfarande på. Nu hör jag hur dom vaknar till sovrummet bredvid så det får jag återkomma till i ett senare inlägg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *