En attack från ovan

Lästid: ca 1 minut

Jag har hittat mina löprundor här i stan, 5-6 stycken till antalet med lite olika variationer där 3 är mer förekommande än andra, 2 av dessa i mycket natur för att vara storstad. Lärde mig för övrigt, i en podd under ett löppass, att Stockholm är världens 7:e mest parktäta storstad i världen och består till hela 40% av grönyta. Nåväl, tillbaka till den tidiga lördagsmorgonen från i helgen när jag ensam sprang in i en av dessa parker med stora träda som sträckte sig långt över mig. Från ingenstans känner jag hur en gren falla i mitt huvud och ner på sidan. I ren panik så följer kroppen med ner medan handen vispar bort kvisten från huvudet utan koll på hur stor den är. Det är då jag märker att kvisten är en kråka som försökt sätta klorna i huvudet. Visst börjar jag bli lite gråhårig men att det ska blänka som silver (kanske iofs skatorna som snor silver?) trodde jag inte.

Hur går det då?

Det är nu man börjar se att det faktiskt är möjligt, lite mer än en vecka kvar och kroppen mår bra och sträckan ligger lite före dagarna procentuellt. Haft 2 vilodagar i förra veckan (1 vilodag + 1 dag då jag inte hann med det). I måndags var jag, omedvetet, endast 4 sekunder från personbästa på 10km dessutom och då var jag inte ens trött. Tänkte faktiskt jag skulle ge mig på att slå rekordet från 2015 redan imorgon faktiskt.

Dag 21 av 31 (67,74%)
Distans 224,49 km av 310km (72,41%)

En timme för två

Ibland känns det som om att dagarna bara är några timmar, har varit lite en sån period nu. Misstänker att löpningen tar mycket av den fria tiden (ca 1,5h/dag inklusive förberedelser och dusch) medan två nya konsult-uppdrag + ett eget projekt slukar mycket av annan tankeverksam samt att familjen ska få sin tid. Tittar jag tillbaka på vad som hänt så rör det på sig ganska bra ändå, dagarna passerar inte och lämnar en känsla om att jag inte får något gjort i alla fall.

Har samlat på mig några ämnen jag behöver skriva av mig på, förhoppningsvis kommer jag få till det nu under veckan. Idag ska jag avlägga ed i Stockholms tingsrätt och imorgon i Nacka tingsrätt. Sen är konkurserna ett minne och utbildning att lägga i ett hörn av ryggsäcken.


Så hur har löpningsutmaningen gått? Planerad vilodag i söndag blev inte vilodagen, kroppen jobbar på och så sent som igår sattes utmaningens rekord på 10km i tid, detta efter 11 dagars dagligen millöpande. Summering efter gårdagen:

Dag 11 av 31 (35,48%)
Distans 133,19 km av 310km (42,96%)

En pojkes huvudvärk

Lästid: ca 1,5 minut

Från den dagen lilleman förstod att han kan sätta sig upp själv har huvudet otaliga gånger dunsat i golvet. Från början var det ganska handlöst och med tiden har han hittat tekniker för att falla mjukare och landa bättre, det gäller även fallen från stående position. Vi märker att fallen ökar med tröttheten, när han inte sovit på många timmar så fuskar han runt hörnen på borden, är inte beredd på att stolar flyttar sig osv. Igår kväll så dunkade han i ordentligt från knästående. Eller rättare sagt, smällen blev ordentlig, fallet bromsade han ändå som vanligt tycker jag. Vi konstaterade att det var personligt rekord i smäll om det nu skulle vara någon form av merit. Frågan som dök upp hos mig var ”när ska man bli orolig?”

Eftersom han reagerar direkt på smällarna med gråt så finns ingen större anledning till oro som jag tolkar 1177 men när det som igår smäller precis innan läggdags och han är trött redan innan så är det svårt att hålla honom vaken för att kolla läget kommande timmar. Och med en sambo som är expert på ”tänk om” scenarion så kommer ändå tankarna om det är läge att bli orolig denna gången lite då och då. Tillräckligt orolig blev jag i alla fall för att vakna några gånger under natten för att höra dom båda småsnarka i kör. Antar att det kommer vara så kommande 20 åren…


Fick i uppdrag att undersöka om en gångväg var barnvagnsvänlig eller inte på morgonens löprunda, sagt och gjort. 13,66 km blev det i strålande morgonsol.

Dag 7 av 31 (22,58%)
Distans 87,80 km av 310km (28,32%)

31 dagar, 31 mil – del III

Lästid: ca 1 minut

När man räknar en månads dagar i procent inser man hur fort det går, idag är det den 6 Maj, det vill säga början av maj. Samtidigt så har nästan redan 20% av månaden passerat. På denna tiden har jag efter morgonens löppass sprungit minst 10km alla dagar, totalt 74,14 km. Jag vet att när jag sprang som mest för ca 4 år sedan så låg toppmånaderna på ca 150km/månad. Just nu känns kroppen lättare för varje dag som går och snittempot har faktiskt blivit bättre på dom senaste rundorna, lite som om att den gamla motorn nu börjar komma i varv igen. Har dock haft träningsvärk sen första passet som inte riktigt vill släppa men det stör inte så farligt efter ca 1 kilometers löpning.

Kroppen mår bra, psyket mår bra. Hinner beta av många poddar, tankar och reflektioner under timmarna i löpspåren. Tanken framåt är att köra på torsdag, fredag och lördag – försöka jobba in en extra vilodag till redan under denna perioden för att sedan ta söndag som en vilodag för kroppen. Det är trots att närmare 75% av den totalt löpdistansen kvar av månaden. Positiv sidoeffekt är att mitt mål på 10 000 steg/dag numer är oerhört lätt att nå. Snittar strax över 16 000 just nu för Maj månad (hade 15 500 i Maj 2017 som jag hoppas kunna slå).

Summering:

Dag 6 av 31 (19,35%)
Distans 74,14 km av 310km (23,92%)

Börsens upp- och nedgång

Lästid: ca 2 minuter

Det kan inte undgått någon med intresse för börsen hur denna våren påverkat våra investeringar negativt (förutom vissa investerare som hanterat krisen galant). Efter ett superhärligt 2019 så hade vi byggt fallhöjd då börsen gått väldigt bra och med en kanoninledning 2020 så var OMXS30 indexet uppe på rekordhöga 1900. Sen small det och Coronarädslan slog till över hela världen när Italien började få smittspridningen utom kontroll. Jag har själv sparat mina pengar (utöver buffert) i aktier och fonder under ett par års tid och desto mer man läser och lär sig desto roligare blir det, på köpet får man en enorm utbildning om bolag och produkter ute i vår vardag samt ett växande kapital.

Utöver att jag fick sätta det egna bolaget i konkurs som jag nämnt tidigare så försvann sexsiffriga belopp från mitt sparande på mindre än 2 veckor. Efter någon vecka till så var närmare 35% av mitt sparande borta. Ska man sälja allt nu så att man räddar det som går? Jag tog det som en utmaning av mitt psyke, jag vet att börsen är lönsam över tid. Vi är unga och fortfarande på livets ”köpsida” av aktier och fonder. Vi fortsatte att köpa mer från vad vi kunde spara istället för att sälja och fram till igår så var vi på samma ekonomiska nivå som i Januari igen, alltså månader tillbaka i tiden. Tänkte skriva lite längre om kort-/långsiktighet på fredag.

Igår small det till igen och indexen stod på -4%, femsiffriga belopp försvann från kontona i familjen och jag tycker det är kul. Det händer saker, köptillfällen skapas. Och sparandet och livet för mig är långsiktigt. Förresten, vad ska jag med pengarna till? Inget just nu i alla fall, det mesta kommer gå åt till att kunna ge våra barn en säker uppväxt och möjlighet att upptäcka världen.

Sparar du? Hur sin din plan ut?

Även vårt barnsparande har minskat rejält men eftersom lillkillen är så liten så är detta bara positivt, på 18-års sikt så är det ju världens rea just nu. Vi fortsätter köpa på allas konton.


Utmaningen:
Efter gårdagens 10,56km hem från kontoret så är 5 mil avklarade, eller 16%. Idag blir det eftermiddagslöpning ut till kontoret istället. Nu finns också utrymme för en vilodag.

Dag 4 av 31 (12,9%)
Distans 50,20 km av 310km (16,19%)

Ett stycke blaj

Lästid: ca 1 minut

En googling på ordet ”Blaj” ger oss en rumänsk ort på 20 000 invånare och från wiktionary hämtar jag ”blaj. (slang) något fullständigt oviktigt, irrelevant och fånigt. Synonymer: fånighet, nonsens, strunt, trams”. Jag som trodde att det var ett eget, genialt, påhittat ord från mig som jag dessutom givit betydelsen av just något fullständigt oviktigt. Ibland är det alldeles för enkelt att lura sig själv.

En kort livssummering så här på måndag morgonen ger mig följande: Ett av två nya jobb är påbörjade, det andra har jag möte om imorgon. Min första affiliatesite är registrerad och påbörjad med mål om smyglansering i slutet av Maj. Börshumöret var helt okej under April månad och vi ligger i familjens totala sparande på minus ca 2,2% YTD jämfört med OMXSGI som är minus 12,7% under samma period. Solen skiner ute dom flesta dagarna, våra familjer håller sig friska än så länge och just nu sitter jag utanför kontoret med nyckeln kvarglömd hemma. Jag vaknade (väcktes…) på rätt sida i morse och livet är fullt av möjligheter, det är bara fånga dom och skapa ditt drömliv. Den glömda nyckeln gav ett perfekt tillfälle för reflektion och tacksamhet över vad jag har i mitt liv.

Löpningen då?
Idag blir det en löppass hem från kontoret vid 17-tiden. Ska försöka ta en liten omväg så att jag får ihop 10,5 km och då inkasserar en vilodag. Kroppen har träningsvärk efter gårdagens bergsklättringslöpning.

Slutblajjat.

Bebiständer

Lästid: Ca 1 minut

Nu är äntligen dom två undre framtänder framme och lidandet är över.Lilleman har fått sina första tänder och hans bett på pappas fingrar, näsa osv. är nu långt mycket mindre mysigt än vad det var innan. Det gick nog trots allt ganska smidigt, 2-3 dagar som var riktigt gnälliga och sen en lite smågnällig före och efter period innan dom stack ut helt. Nu kör vi tandborstvisan med James & Karin varje morgon och kväll och ingen är mer nöjd än mig som får leva ut mina artistdrömmar. Minst nöjd kommer garanterat Mamma vara om några veckor… För er med småbarn som missat denna så räddar jag härmed alla tandborsttillfällen för er framöver:


Utmaningen:
Kortaste distansen men längsta passet i tid idag – dagens sträcka var väldigt kuperad och delvis bergsbestigning. 3 dagar och 3 olika sträckor och då har jag ändå ett par sträckor kvar runt milen. Skönt med bra variation. Rundan mätte 11,84km vilket ger mig följande:

Dag 3 av 31 (9,68%)
Distans 39,64 km av 310km (12,79%)

Börjar närma mig ett maraton i distans och samtidigt är jag redan nu 360 meter från en vilodag.

Klagoarmband

Lästid: ca 2 minuter

Kay Pollak nämnde vid sin senaste medverkan i Framgångspodden med Alexander Pärleros en utmaning som gick ut på att klaga mindre och sakta lära sig att fokusera på det positiva i vardagen – detta gjorde han med hjälp av ett klagoarmband. Jag har själv anammat idén och detta är en utmaningen långt mycket svårare än man kan ana. Så vad går det ut på? Du behöver ett armband, två armar och närvaro – under 21 dagar X antal misslyckade försök.

Första dagen sätter du armbandet på valfri handled, detta är din påminnelse till att inte klaga på något under hela dagen – kör du hardcorevarianten ska du inte ens tänka en negativ tanke. Kommer du vid ett tillfälle på dig själv att klaga över något så är det bara sätta armbandet på andra armen och börja om från början. Målet är att behålla armbandet på samma arm under 21 dagar, dvs. inte klaga något under 21 dagar.

Det intressanta med klagoarmbandet är gånger i vardagen man helt plötsligt kommer på sig att klaga, tillfällen som man normalt inte hade reflekterat över. Bara genom att se tillfället så är du ett stort steg närmare att ändra din inställning och bli en trevligare prick där ute för bättre alternativ än att klaga finns alltid. Jag kämpar vidare dagligen med detta och har efter ca 2 månader ett rekord på 4 dagar innan det plötsligt smitit ut någon tanke i negativ bemärkelser. Just idag är dag 1 igen med mål att ta mig förbi 4 dagar. Vi får se vilka situationer som kommer att prova mitt humör och mina tankar kommande dagar.


Det blev en löprunda nu på morgonen också – idag tillsammans med solen som sällskap. Rundan mätte 13,68km vilket ger mig följande i min utmaning:

Dag 2 av 31 (6,45%)
Distans 27,80 km av 310km (8,97%)

31 dagar, 31 mil – del II

Lästid: ca 1,5 minut

Första maj idag, mer känt som arbetsrörelsens internationella högtidsdag. För mig var det starten på 31 dagar, 31 mil. Uppladdningen var bland det sämsta tänkbara, lillkillen hade en av sina sämre nätter och sov bara om han låg på min mage och då vågade inte jag somna så låg vaken mellan 2 och 4. Klockan tog inte hänsyn till det utan ringde vid 06.00 och i ett grått, lätt duggigt vårväder snörade jag på mig skorna och stack ut för att börja beta av dom första kilometerna. Med framgångspodden och Mårten Nylén i öronen blev det en gammal kär sträcka med ett nytt avslut – istället för köra sista dem sista 2-3 kilometerna efter en större trafikerad väg (okej, vid 7-tiden en helgmorgon är även den ganska otrafikerad) så snirklade jag mig in i skogen och hittade en fantastiskt fin och lugn skogsväg hemåt istället. Totalt blev dagens pass 14,12km. Tänkte att jag summerar utmaningen i slutet av varje inlägg denna månaden så får ni hänga med.

Upplägget, för att inte störa vardagslivet för mycket, kommer bli tidiga morgnar innan dom andra vaknar på helgdagarna. Under vardagarna kommer jag delvis att sitta på ett kontor för att utföra lite timarbete åt några kunder samt driva egna projekt och detta kontor råkar ligga ganska exakt 10km hemifrån. Kan jag cykla dit dag 1 och ha med ombyte och matlåda för dag 2 så kan jag springa hem första dagen och sedan springa ut nästa dag för att cykla hem dag 2. Då får jag in 10km dessa dagar i vardagstransporten och det tar bara ca 20min längre tid. Kan jag hitta en omväg som gör att jag kommer upp i ca 11-12km per pass så bör jag kunna få in 2-3 vilodagar under månaden och ändå mäkta med 310km. Tror kroppen skulle uppskatta det.

Har man gett sig in leken (om än frivilligt) så får man leken tåla. Det jag tar med mig från Mårten Nylén i podden är hans betoning på att skapa. Skapa din vardag, skapa dit liv – låt det inte bara passera.

Dag 1 av 31 (3,26%)
Distans 14,12 km av 310km (4,55%)

Konkurs – en möjlighet eller mardröm?

Lästid: ca 3 minuter

8 års, i princip, dagligt byggande och arbete är över. Slut. Familj och släkt har än så länge klarat sig från Covid-19 men bolaget föll offer. Konkurs. Större satsningar under 2019 i vad som visade sig bli en utsatt bransch under pågående pandemi gjorde det ohållbart. En månad har gått, det är sorgligt men det är också definitivt. Från den dagen vi lämnade in konkursansökan har jag haft två vägar, antingen så går jag ur det här med högt huvud, ser till att hjälpa konkursboet få till bästa möjliga avslutning och lösa det så att så få kunder som möjligt drabbas samtidigt som jag själv lär mig nya saker och blickar framåt mot nya möjligheter. Eller så lägger jag mig ner platt, dör, och tycker allt är piss – ser mig själv som ett offer.

Man behöver inte alltid förlåta men det är viktigt att acceptera. Det har hänt. Det går inte att få ogjort. Oavsett om det gäller en relation, handling, allmän händelse eller konkurs. Den tid som passerat är förbi – den är över. Om jag lägger min energi på att vara arg så är det ingen annan än jag själv som kommer att må dåligt. Om jag väljer att acceptera, lägga det i min ryggsäck och dra lärdom kan jag gå vidare och använda kunskapen under resten av mitt liv.

Det är med stolthet jag kan säga att varenda enskild kund fått ett erbjudande som har löst den situationen dom hamnat i – ca 94% har tagit den. Dom andra valde att gå egna vägar. Konkursboet i sig har fått all info för att slutföra processen och har flera gånger tackat för gott samarbete och konkursutförsäljaren utbrast ”Jag har aldrig under mina 20 år i branschen sett en sån väl utfört lista och detaljerad planering , det här har ni sparat konkursboet massor av pengar på”. Trodde att människor i konkurser ville hjälpa dom som kommit i kläm men tydligen så är den vanligaste lösningen att stoppa huvudet i sanden.

Samma dag som vi satte bolaget i konkurs ringde vi runt till leverantörer och kunder. Vi ville att dom skulle få informationen om oss och inte en anonym konkursförvaltare. Jag var rädd, hur skulle dom reagera? Vissa (leverantörer och företag) hade ju trots allt bränt sig och förlorat pengar, det ska jag inte sticka under stolen med. Ingen blev arg, ingen blev sur – alla visade istället upp en sida av omtanke. Samtalet jag minst såg fram emot att ringa, det som skulle göra som mest ont slutade med ett jobberbjudande. Från en dag med konkurs mitt i rådande Coronapandemi och begynnande massarbetslöshet i landet till nästa dag med 4 jobberbjudanden framför mig.

En lördagsmorgon, en vecka efter konkursen, satte jag mig här hemma vid köksbordet där jag sitter just nu och skrev ner alla mina idéer jag haft, alla jobberbjudande, alla projekt jag skulle ha tid för nu på ett papper. Nu hade jag 5 erbjudanden om jobb och 17 egna idéer om olika projekt jag kan förverkliga och då har jag inte ens börjat söka aktivt.

Det har nu gått lite över en månad sedan dagen, jag har lärt mig otroligt mycket under den här tiden och jag har jobbat minst lika hårt som tidigare för att komma hit. Nu lämnar jag konkursen i min ryggsäck med högt huvud och lätta axlar. Jag kommer att ta mig an 2 uppdrag på timbasis efter egen vilja, 3 egna projekt och eventuellt ett par distanskurser på universitet i höst. Detta gör att jag kan ta lite spontandagar hemma med familjen och senare under året eventuellt lite pappaledighet.

Sa jag förresten att min sambo är föräldraledig mitt i allt detta? Livet tar sina vändningar, lyft blicken och håll koll på din andning så att du kan surfa med vågorna istället för att enträget jobba emot dom. Din inställning förändrar ditt liv mer än vad någon extern situation någonsin kommer att göra.

Vad hade hänt om jag valde den andra vägen, om jag hade lagt mig platt och sett mig själv som ett offer?